Panik!

Har precis beklagat mig för min mor om hur mycket jag har att tänka på, hur mycket jag har att göra och att allt tar kål på mig. Men ändå kommer jag på mig själv att planera in varenda liten minut som jag ska göra fram till halv tio då jag ska åka med Andreas mamma hem till dom så att jag kan hämta hem min bil.

  Visst älskar jag att ha något att göra, men saker som man inte kan planera eller välja själv, det är det som stressar sönder mig. 

Denna månad ska jag hinna med träning, packning, slänga skräp (min och morfars), två födelsedagar, begravning, flyttning. Ganska mycket som jag ska hinna med innan 1 mars. 

Men när allt är klart, då kan jag verkligen bara pusta ut och njuta av sambolivet (:

Nej, nu är det dags för mig att ta tag i disken sen ska jag ta mig en varm och skön dusch och bara njuta av nuet ett stund. Sen blir det full rulle igen..

Ha en bra kväll!